I IngaBritt och Arne Lundbergs forskningsstiftelses årsskrift för 2016 skrev vi om Helena Brisbys forskning. Då var hon mitt i en spännande studie för att se om stamceller kunde ha positiva effekter för ryggpatienter med skadade diskar. Har kan du läsa om hur det gick!
Benmärgstamceller som sprutas in i en skadad disk i ryggraden överlever, sprider ut sig och tycks producera ämnen viktiga för diskceller. Allt detta är tecken på att de trivs och mår bra. Om det gör att patienten får mindre ont ryggen? Ja, kanske. Helena Brisby, professor vid Avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska akademin, är försiktigt optimistisk.
Tillsammans med kollegor har hon gjort en liten, förberedande studie på patienter med skadade diskar i ryggen. Under tiden de stod i operationskö fick de valet att vara med. De som valde att delta fick egna benmärgsstamceller insprutade i den skadade disken för att se om det kunde hjälpa mot ryggproblemen. Villkoret för att vara med var att de väntade i minst sex månader innan de sedan opererades.
Tio personer gick med i studien. Hälften valde att opereras efter sex månader, hälften ville vänta ett tag till. Diskarna som opererades bort hos dem som valde att gå vidare med operation har analyserats noga för att se vilket öde stamcellerna har gått till mötes.
– Det vi kan säga säkert att behandlingen inte gav några problem, ingen blev sämre. Vi kan också se att de insprutade cellerna överlever, inte stannar kvar vid insprutningsstället utan flyttar sig vidare in i disken och att de verkar producera ämnen som är viktiga för diskcellerna. Vi såg inte några andra celler, benceller till exempel. Det tyder på att även om vi inte ännu kan säga om stamcellerna utvecklas till diskceller, blir de i alla fall inte något annat, säger Helena Brisby.
Resultaten av studien presenterades i maj 2018 vid ortopedikongressen ISSLS (the International Society for the Study of the Lumbar Spine) som denna gång hölls i Canada. Helena Brisby säger att gensvaret var stort – något liknande har aldrig tidigare gjorts.
De fem patienter i studien som inte har opererats än, hur har det då gått för dem?
– De har valt att vänta med sin operation och nu har det gått ett år sedan behandlingen. De säger att de mår bättre, men varför kan vi inte säga något om. Ryggproblem varierar ofta en hel del över tid. Studien är så liten och med så få patienter kan vi inte säga om resultaten har klinisk relevans. Det är ändå positivt att behandlingen inte gav några negativa effekter och nu väntar vi på fler resultat från radiologernas detaljgranskning av magnetkamerabilderna.
Här hittar du den längre artikeln om Helena Brisbys forskning i 2016 års årsskrift >>