Helena Brisby, professor på avdelningen för ortopedi, Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon forskar om vad som orsakar smärta i ländryggen.
Långvarig ryggsmärta är inte bara ett bekymmer för den som drabbas. Även samhällsekonomiskt är det ett stort problem. Över 30 miljarder kronor om året är notan för ryggbehandlingar i Sverige.
Det är snart tjugo år sedan Helena Brisby klev in som doktorand på avdelningen för ortopedi i Göteborg. Då sporrades hon av utmaningen att förstå vad det är som orsakar smärta i ländryggen. Intresset har hållit i sig och ryggen visade sig vara en sann forskningsutmaning. Fortfarande söker hon och hennes kolleger efter nyckeln till vad som orsakar smärtan. Olika faktorer kan leda till värk i rygg och ben men hos många patienter är det svårt att finna en exakt orsak.
— Det begränsar ju våra möjligheter att hjälpa patienter med smärtor i ryggen. Vi vill utveckla dagens diagnosmetoder för att kunna ge alla en bättre behandling, säger Helena Brisby.
Ett av projekten går ut på att påverka ryggdiskar med stamceller för att motverka nedbrytning och hjälpa dem att hålla sig elastiska. I försöken används både human benmärg och djurmodeller och forskargruppen är i startgroparna för att ge patienter med diskdegeneration transplantation av egna stamceller. Kanske kan det leda till en ny och effektiv behandlingsmetod.
— Om vi med ett mindre ingrepp kan använda pigga, friska celler som vi för in i disken skulle det vara mycket värt, och kanske kunna ersätta en del av de stora operationerna.
Dagens alternativ för dem med svår kronisk ryggsmärta, där sjukgymnastik och smärtstillande medicin inte fungerar, är steloperation eller operation med diskprotes. Men det botar inte de underliggande problemen. För några lindrar det inte ens smärtan.
Forskargruppen studerar också hur underliggande cellmekanismer påverkar utvecklingen av diskdegeneration, diskbråck och ischias. Ett tredje projekt går ut på att se vilken effekt fysisk aktivitet har på skadade ryggdiskar. Det gör man genom att låta råttor springa på löpband.
— Vi vill veta om träning har positiv effekt på diskarna. Det hade varit jättekul att kunna motivera folk med sådana resultat.
Helena Brisbys nätverk är en brokig skara forskare med helt olika inriktningar, som neurofysiologi, cellbaserad terapi, biomaterial och ryggkirurgi. Deras arbetsplats i en äldre byggnad på Sahlgrenska sjukhuset har luftiga rum med högt i tak, och i alla står utrustning som köpts in tack vare ett flertal anslag från IngaBritt och Arne Lundbergs forskningsstiftelse.
Det är dags att byta ut en hel del apparatur som är utsliten och föråldrad. Därför kommer det nya anslaget från stiftelsen väl till pass.
Helena visar några avancerade modeller i cellodlings-rummet. I en sal intill pågår undervisning och längre bort i korridoren passerar två besökare som ska till rörelse-labbet.
— Vi är många forskare som jobbar med väldigt olika projekt här i lokalerna.
Lundberglaboratoriet, som det kallas, har vuxit gradvis sedan 1995 då man fick den första donationen. Nu har de ytterligare två labb på Mölndals sjukhusområde. Helena Brisby har varit med om hela resan och idag är hon, utöver sin forskartjänst, chef för avdelningen för ortopedi med 58 doktorander.
Dessutom uppskattar hon sitt jobb med patienter på ortopedkliniken och tar på sig operationskläderna en till tre dagar i veckan.
— Det är ibland rena styrketräningspasset att operera en ländrygg. Jag är ofta helt svettig efteråt. Att gå på gym är inget för mig, den träningen får jag på jobbet.
Text och bild: Monica Havström