Annette Granéli, forskarassistent på institutionen för fysik vid Göteborgs universitet. Hennes utmaning är att förstå hur ett visst protein som har en nyckelroll när DNA repareras också påverkar uppkomsten av cancer.
Annette Granélis utmaning är att förstå hur ett visst nyckelprotein i DNA-reparationsprocessen påverkar uppkomsten av cancer. Hon har valt att arbeta tvär-vetenskapligt med nya fysikaliska tekniker.
Varje dag får de mänskliga cellerna skador på DNA som kroppen själv kan reparera. Ett nyckelprotein i denna reparationsprocess kallas Rad 51 som bland annat har en direkt koppling till en bröstcancergen. Annette Granéli har riktat in sig på att studera hur reparationsprocessen går till på detaljnivå. När en cell har blivit en cancercell kan det vara en enda DNA-reparation som har gått fel.
— Jag vill förstå de molekylära mekanismerna bakom detta och har utvecklat en metod för att studera de enskilda proteinerna och interaktionen med DNA.
Förhoppningen är att en ökad förståelse på molekylär nivå i slutändan leder till att man kan lösa medicinska problem.
— Men det ligger förstås oerhört långt fram i tiden, säger hon och brister ut i ett varmt skratt.
Samtidigt som hon och kollegerna kartlägger detta utvecklar de också nya metoder för att kunna komma ännu längre ner i detaljerna.
— Man kan likna Rad51-proteinet vid en skolbuss. Det är de enstaka händelserna när bussen stannar för att släppa av eller på ett barn som är intressant, inte all annan tid när bussen är i rörelse. Det är just den kunskapen jag vill komma åt. Det är spännande att följa ett protein på denna nivå och försöka förstå processerna.
Annette Granéli är både fysiker och biokemist. Sedan några år jobbar hon som forskarassistent på institutionen för fysik vid Göteborgs universitet. Hon doktorerade i materialvetenskap på Chalmers men tyckte att det saknades något.
— Jag nöjde mig inte med att bara utveckla metoder, utan ville använda dem också. Därför valde jag att ställa mig med ett ben i varje läger och arbeta i mellanrummet. Det finns en stor, outnyttjad potential i det området där vi blandar kunskap från ytfysik, materialvetenskap, biokemi och bioteknik.
Det som fick Annette att ta det avgörande steget att fokusera på enstaka biomolekyler var erfarenheterna som post-doktor i New York.
— Då fick jag lära mig hur man kan kombinera biokemi med den typ av metoder jag doktorerat på. Det var väldigt inspirerande och det fick mig att återvända till biokemin.
Många biokemister tvekar ibland att ge sig in på fysik-området, särskilt när man behöver ett helt batteri av analys- tekniker för sina studier. I USA är man mycket bättre på att jobba tvärvetenskapligt jämfört med hur det är i Sverige, menar hon.
Annette Granéli bekänner att hon gett sig in i ett mycket komplicerat forskningsfält. Men ser inte ett dugg bekymrad ut.
— Det tar förstås lång tid. Därför är jag oerhört tacksam att Lundbergsstiftelsen ger mig den här chansen. Det kommer att ge utdelning. Vi kommer att lyckas.
För anslaget från stiftelsen köper hon ett fluorescens-mikroskop som är tillräckligt känsligt för att kunna kartlägga proteinets rörelser och se hur det interagerar med DNA.
Annette Granéli lägger också ner ett stort engagemang i forskningspolitiska frågor och är vald som vice ordförande i Sveriges unga akademi. Det är något som verkligen får igång henne.
— Det är uselt ställt med jämställdheten inom forskarvärlden, fortfarande är bara 23 procent av landets professorer kvinnor, trots att det i 30 år har varit fler tjejer än killar på grundutbildningarna. Där måste det ske en ändring.
Text och bild: Monica Havström